kom ihåg mig då.

tänkte bara säga att jag lever, är tillbaka på ön efter några veckors virrande på både
känd och okänd mark
jag kan inte hjälpa det men jag längtar bort igen
just nu känner jag mig mer hemma på andra sidan havet än vad jag gör här
jag har allt men ändå inget, det finns ingenting mer för mig att hämta här

nu när jag kan göra allt,
friheten och möjligheten att fly härifrån finns precis framför mig
ändå så står jag kvar, varför ska det vara så svårt? hur kunde det bli så?
lars sjunger samtidigt som jag tänker; jag får liksom ingen ordning på mitt liv

(i'm a ghost and i don't think i quite know
where we gonna go)

sommaren lider mot sitt slut, september har börjat
och det är höst i luften, vindarna som blåser är hårdare och svalare nu

jag dansade ut sommaren i helgen, tillsammans med markus och fina vänner
vi sa hejdå och tack
hjärtan och händer slog i samma takt och just då var hela livet ett disco