kom ihåg mig då.

det var främling överallt
här är det klara, färdiga och gå
dagarna passerar i ilfart och jag hinner aldrig ikapp tiden. försöker leva här och nu, i det som sker och jag försöker att smått planera framåt. små, små steg i rätt riktning. men det är ändå samma rörelse, samma rytm. ingenting blev som jag tänkt, men jag tänker ändå att: det var bra
annars hade jag aldrig hittat tillbaka,
det är en bit kvar att gå men jag har kommit mer än halvvägs 



två år har gått sedan en del av mig togs ifrån mig, sedan jag på sätt och vis
blev en annan person
tiden efteråt har gått till att försöka reparera, försöka bygga någonting nytt av skärvorna som blev kvar och som alltid när man försöker limma ihop något så
blir det aldrig likadant som tidigare
nu står jag upprätt med ytan vid halsen men jag har fortfarande något att sträva emot

snart börjar april, det är inte varmt men nästan vår och jag kan säga helt ärligt att
jag är lycklig och trivs med livet