kom ihåg mig då.

Jag känner bara för att stänga dörren, låsa in mig och göra ingenting.
Jag känner mig helt tom men ändå så totalt upprymd av känslor.
Allt känns så tydligt (bultande), men samtidigt så otroligt otydligt.
Det känns som om mina väggar rasar och jag undrar vad som händer.
(jag litar på imorgon)