Den vinner som är trägen, den förlorar som ger opp

Utlägg om den sista konserten bara måste göras, lördagen den 8 december.
Lika magiskt och obeskrivligt som fredagen.
    Efter ett hemskt letande på stan efter regnkappor och mat, och även efter ett möte med Lasses band på stan begav vi oss mot sporthallen tiden var då cirka tolv. Men efter ett tag så satt vi där och lyssnade på musik, åt, och längtade efter det som väntade. Tiden gick fort, ultra rapid, och helt plötsligt (nästan) stod vi därinne längst fram i mitten och fick vänta lite till. Men tillslut, efter Abalone Dots, dök han upp och det blev lika magiskt som föregående dag, om inte ännu mer magiskt. Min älskling har ett hjärta av snö, den blicken, det leendet är något som har satt sig fast.
De här två dagarna, den här resan kommer jag aldrig att glömma. Jag är så obeskrivligt lycklig, ojoj vad jag kan leva på det här i evigheter men lite sorgligt är det att det är ett halvår kvar till nästa gång.

image55

lämna avtryck

dying to say this to you

namn
att minnas

du finns på

från mitt hjärta

Trackback
RSS 2.0