kom ihåg mig då.

Åh herregud ja.
Hemkommen efter världens bästa kväll, lasse i linköping. All väntan i regnet (jag har väntat på ett regn) var definitivt värt det.
När vi kommit in till scenen och väntat i cirka en halvtimme så kommer lasse ut och ser glad ut, hälsar, han sträcker fram sin hand och jag tar den ser honom i ögonen och får inte ur mig något mer än "hej", men de var de vackraste sekunderna hittils här i linköping och de bästa ögonblicket i min lasse-historia.
När konserten enligt schemat skulle var slut, när bandet hade gått av scenen och de hade tänt i lokalen står lasse kvar på scenen, påväg att gå av, men i sista sekunden vänder han sig om och säger till ljudkillen "en låt till, bara en låt till" och så ställer han sig rakt upp och ner, ensam med sin gitarr, och kör solen i ögonen det avslutade kvällen så otroligt jävla bra.
Konserten var alldeles lovely, jag kan inte säga annat än att jag älskar den här mannen och jag är så glad för att jag har morgon dagen framför mig också.