kom ihåg mig då.

Ibland kommer jag på mig själv med att sakna dig. Jag saknar det vi hade.
Jag saknar hur du tog på mig, hur du var mot mig. Det var så bra. Men jag förstörde det, jag var en idiot.
Jag uppskattade inte något av det du gjorde, jag uppskattade inte vad jag hade. Jag uppskattade inte att jag fick va med en sån underbar person som verkligen tyckte om mig. Varför ? Jag blev rädd.
Jag önskar ibland att jag kunde få en ny chans. Att vi kunde börja om. Men jag vet inte, det kanske är bäst såhär ?
Det är längesen nu, du verkar inte vilja ha någon kontakt med mig. Inte mer än att vara trevlig när man träffas på stan.
Men jag saknar dig. Jag undrar vad du tänker, vad du har tänkt. Jag önskar att du hade sagt mer, mer hur du ville ha det, så att jag visste bättre. Jag tror det hade hållt längre om vi varit öppnare.
Någonting säger fortfarande till mig att det är dig jag ska ha, att det är dig jag ska va med.
Du var bra för mig, du gjorde mig lugn.
But it´s over.