( you don't have to put on the red light )
21 November
Lars Winnerbäck
Ja, en sammanfattning måste faktiskt göras.
Jag och Josse drog oss mot globen och annexet runt tre vilket var perfekt tid (om det hade varit sommar) vi satt i kylan och hittade massa vänner och värmde oss med lite gott och dansade och sjöng.
Klockan tickade och närmade sig 18.30 vilket var tiden för insläppet, när klockan slog slaget rusade vi in och bokstavligen slängde jackor och väskor i garderoben sen rusade vi ännu fortare till scenen och fick perfekt plats, näst längst fram med två korta människor framför. Värmen och glädjen spred sig i lokalen, och där stod vi med ögon och öron fulla av förväntan, snart skulle han stå där, precis framför oss. Efter ett lite små mesigt förband så dök han äntligen upp, mannen vi alla väntat på, Lars Mathias Winnerbäck.
Han började med Farväl Jupiter och den följdes sedan av tjugotre till fantastiska mästerverk och några underbara mellansnack. Jag fick komma backstage, pga att jag ätit och druckit för lite så jag svimmade, när jag var där bak slog en tanke mig om att stanna kvar där bakom för att jag visste att Lasse så småningom skulle komma dit men jag ångrade mig lika snabbt igen. Jag skulle ju missa hela konserten, jag halsade en flaska vatten och sa till vakten (?) att jag mådde bra igen, tackade och gick. Det blev en fin kväll.
Han avslutade med Kom Änglar och det var vackert, och han är vacker den där Lars, väldigt vacker.
Bästa låt har jag svårt att uttala mig om, allt var obeskrivligt bra, jag var och är mållös.
Sjunde och åttonde december väntar och jag längtar.
