kom ihåg mig då.

Jag vill bara ha dig, ha dig till att vilja ha mig.
Ja just så känns det just nu, just så är det.
Men varför känns det jobbigt ? Eller gör det de ? Varför snurrar det så många tankar och frågor i mitt huvud just nu ?
Och varför kretsar de flesta runt just dig ?
Jag är dålig på sånt här. Aldrig kan jag ta första steget, jag vågar inte, jag vet inte hur. Jag är rädd för hur du ska ta det, hur du ska bete dig sen. Rädd för att göra fel ?
Borde jag kanske strunta i allt och låta det va ?
Gör jag ingenting får jag inte heller veta någonting.
Gör jag ingenting leder det ingen vart, det kanske det inte gör iallafall. Men kanske är det värt ett försök ?
Jag tror det kallas tvivel, det där som stör, en klump i magen och ett konstigt humör.

Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.