kom ihåg mig då.

Helgen har vart fin. Som förväntat, om inte bättre.
Denna gång blev det en resa till Linköping med Josse, såklart kom vi dit för Lars Winnerbäck men jag hade även andra avsikter. De var att träffa en fin man.
Fyra dagar. Varav minst två hela med honom, sekunder, minuter, timmar.

I söndags satte jag mig på tåget, påväg därifrån. Helt ovetande om framtiden, helt ovetande om allt.
Allt vi sa. Allt vi gjorde. Allt som hänt.
Vad betyder det, i dina ögon?

Nu hoppas jag på ett kort som inte lagts
Jag litar nästan till ett ord som inte sagts

(jag ger upp, jag orkar inte bli besviken)