kom ihåg mig då.

Igår var det julafton och det är alltid lika mysigt och man äter alltid lika mycket mat och godis. Kalle Anka och hans vänner visas på tv, familjen är samlad och julklappar delas ut.

Det är något speciellt med julen trots allt. I vår familj brukar vi till exempel nästan aldrig vara samlade på samma sätt som på julen, man får tid att umgås helt enkelt. Det är något jag saknat, vi är aldrig hemma samtidigt. Vi går väldigt ofta om varandra, hinner säga hej ibland men aldrig mer. Därför tycker jag julafton var något alldeles extra i år, kanske också för att det är den allra sista julen i huset.

Jag fick otroligt mycket fint i julklapp, väldigt mycket av det jag önskat mig och lite där till. Jag kommer bland annat tillbringa större delen av lovet med grey's och kent. Det kommer jag sedan varva med att svettas på träningscentret eller ute i naturen med mina underbart fina gång-stavar. Sedan måste man ju äta något ibland, så då kan jag baka något gott med recept från två systrars söta. Och hela tiden räknas mina steg automatiskt med hjälp av stegräknaren.