kom ihåg mig då.

ett år fyllt av underbara stunder, sorgliga stunder, trasiga hjärtan,
skratt och tårar börjar ta slut
tjugohundraåtta är snart över, fyra dagar kvar och det ska bli skönt att påbörja ett nytt

året tog fart med en lycklig kärleks historia och jag var glad
tiden gick och tiderna förändrades, vi förändrades och insåg båda två
att det var slutet för oss

årets första halva minns jag egentligen inte så mycket av
jag längtade nog mest efter att josse skulle komma hem från london
och sedan längtade jag efter att sommaren skulle börja,
det var mycket planerande inför den, som det alltid är
jag såg också kent för första gången och det var en av de bästa konserter jag
någonsin varit på

jag minns alla konserter, resor och festivaler
första resan&festivalen gick av stapeln i juni och då till borlänge
mot fred&kärlek
det var en fantastisk start på sommaren och vi kunde inte ha haft det bättre
det var också här någonstans jag på allvar upptäckte markus krunegård
jag är en vampyr är sommar tjugohundraåtta för mig
sedan kom juli och jag fyllde arton år 
lars winnerbäck turnén började och jag började leva lite mer än tidigare
det var dans in på små timmarna under några veckor
och sedan dök du upp och jag hade aldrig kunnat ana att jag skulle falla så för dig

när jag tänker tillbaka på allt som hänt, på bra och dåliga saker,
så är det du som dyker upp
du är den jag minns starkast
du är den som har vart det bästa och det allra värsta
aldrig någonsin har någon man fått mig att må så bra
och aldrig någonsin har någon man fått mig att må så dåligt

juli&augusti var en dans på rosor, livet kändes enkelt och just då kunde jag klara allt

jag och min kusin åkte land och rike runt för att se lars spela och det var nästan lika fint varje gång
ingen är så fin som han, honom kan jag älska på avstånd utan att bli sårad
den finaste resan vi gjorde var till linköping, stångåstan, söndermarken,
stan har kallats för mycket
jag kommer alltid förknippa den med dig och för mig är det söndermarken och
jag ska flytta dit en dag
trots att hjärter dams sista sång alltid kommer spelas

i september började allt rasa, först utan att jag ville inse det, det var mot slutet av månaden som jag verkligen förstod att det aldrig skulle finnas ett Vi
jag föll flera meter
det var också nu jag fick veta att vi skulle flytta
jag föll lite till

hösten skulle bli bra, det hade vi bestämt
men ingenting blir ju som man har tänkt sig, det är något jag har lärt mig i år
aldrig någonsin blir det som man har tänkt sig

oktober tog fart och jag tog nya tag, med lite mer färg på kroppen och lite mer solblekt hår efter en resa utomlands

jag försökte bygga upp någonting, men man klarar inte av att bygga upp någonting själv ENSAM ÄR INTE STARK
och det var nu någon gång, när klockorna vridits tillbaka och mörkret spred sig lite tidigare, som jag insåg att äkta vänskap är något att ta vara på