I want to be near you
En fin vecka har passerat.
Ledig torsdag-söndag.
De lediga dagarna tillbringades med Olivia, det var två bra dagar. Vi pratade, fikade, drack hinkvis med te och så plundrade vi granngården förstås. Hon är fin min Oliv.
På fredags eftermiddagen styrde jag mina steg mot gammelgarns-landet, mer landet än min skog trodde jag knappt det kunde bli men det kändes verkligen öde, men det var så mycket mysigare, kan det ha något att göra med sällskapet jag hade? Det tror jag, för jag hade sällskap av den finaste jag vet, Alvar. Det blev iallafall en mysig fredag med god mat, bröderna lejonhjärta och mys.
Sedan på lördagen åkte jag tillbaka till civilisationen, åkte hem en sväng för att mötas upp av älsklings-Johanna och Sara. Vi partade till oss lite sedan bakade vi en kaka (kungsörnens kakmix is the shit), tiden gick snabbt och plötsligt var det dags för oss att bege oss till den blivande arton-åringen Märta. Hos henne blev det en massa ätande, och (återigen) hinkvis med te, prat, skratt, minnen, försök till lekar och lite tårar fick jag allt med också (mest av lycka tror jag).
Och på söndagen gjorde jag ett ynka försök till att plugga biologi, inte ett dugg roligt. Men på kvällen styrde jag min kos till Visby för att träffa Alvar, det var mysigt, men det var jobbigt att säga hejdå, en vecka av saknad kommer den kommande att bli.
London Calling. Varför åker alla till London för? Jag tvingas sakna så många, och alla är i London.
Alvar, Josse, Märta, Johanna, Agnes.
Ledig torsdag-söndag.
De lediga dagarna tillbringades med Olivia, det var två bra dagar. Vi pratade, fikade, drack hinkvis med te och så plundrade vi granngården förstås. Hon är fin min Oliv.
På fredags eftermiddagen styrde jag mina steg mot gammelgarns-landet, mer landet än min skog trodde jag knappt det kunde bli men det kändes verkligen öde, men det var så mycket mysigare, kan det ha något att göra med sällskapet jag hade? Det tror jag, för jag hade sällskap av den finaste jag vet, Alvar. Det blev iallafall en mysig fredag med god mat, bröderna lejonhjärta och mys.
Sedan på lördagen åkte jag tillbaka till civilisationen, åkte hem en sväng för att mötas upp av älsklings-Johanna och Sara. Vi partade till oss lite sedan bakade vi en kaka (kungsörnens kakmix is the shit), tiden gick snabbt och plötsligt var det dags för oss att bege oss till den blivande arton-åringen Märta. Hos henne blev det en massa ätande, och (återigen) hinkvis med te, prat, skratt, minnen, försök till lekar och lite tårar fick jag allt med också (mest av lycka tror jag).
Och på söndagen gjorde jag ett ynka försök till att plugga biologi, inte ett dugg roligt. Men på kvällen styrde jag min kos till Visby för att träffa Alvar, det var mysigt, men det var jobbigt att säga hejdå, en vecka av saknad kommer den kommande att bli.
London Calling. Varför åker alla till London för? Jag tvingas sakna så många, och alla är i London.
Alvar, Josse, Märta, Johanna, Agnes.
lämna avtryck
Trackback
