ett hjärta har alltid rätt
Det gör ont i mig att veta att det inte står rätt till, att du mår som du gör, att det är värre än vad jag trodde.
Jag trodde att det skulle kunna gå att lösa, att det skulle kunna bli bättre,
att det var förhastat alltihopa, ni var ju så starka. (men var det bara önsketänkande?)
Ni har blundat för verkligheten länge och nu när ni tillslut öppnat ögonen och vågat se sanningen är den mörk, nästintill svart och det verkar inte finnas ett endaste litet ljus att vända sig till. Jag vet hur skör du är, du skulle kunna brista nu, närsomhelst.
Jag hoppas bara inte att du gör någonting dumt, du tar dig igenom det här, du måste ta dig igenom det här, även om vägen är snårig och slingrar sig fram.
(vet du hur allt ska bli nu, är allt sagt, är luften ren?)
Jag trodde att det skulle kunna gå att lösa, att det skulle kunna bli bättre,
att det var förhastat alltihopa, ni var ju så starka. (men var det bara önsketänkande?)
Ni har blundat för verkligheten länge och nu när ni tillslut öppnat ögonen och vågat se sanningen är den mörk, nästintill svart och det verkar inte finnas ett endaste litet ljus att vända sig till. Jag vet hur skör du är, du skulle kunna brista nu, närsomhelst.
Jag hoppas bara inte att du gör någonting dumt, du tar dig igenom det här, du måste ta dig igenom det här, även om vägen är snårig och slingrar sig fram.
(vet du hur allt ska bli nu, är allt sagt, är luften ren?)
lämna avtryck
Trackback
