kom ihåg mig då.

Jag trodde att du skulle finnas där för alltid, det var ju du och jag.
Du var min bästa. Min allra bästa vän.
Jag vet inte vad som har ändrats, du finns inte kvar längre och jag vet ingenting om vad som händer i ditt liv.
Det gör mig ledsen att tänka så. Allting har förändrats, både du och jag, men det ändrar inte på det faktum att jag saknar dig.
Varje sommar var vår sommar, antingen här på Gotland eller i Karlstad/Filipstad.
Jag saknar de galna cykelturerna genom städerna, jag saknar våra framtidsdrömmar men mest saknar jag dig.