kom ihåg mig då.

Här har det vart tyst i fyra dagar eller mer men tiden har stått stilla. Eller så är det bara jag. Teodor och Tyra-Lisa dök upp men nu är de borta igen, helt plötsligt känns det som och snart återgår vi till det vanliga. Fast inte än på några dagar, påsklovet är långt och fortfarande har jag några dagar kvar. Under dessa dagar ska jag försöka träffa människor som jag saknar och som jag inte träffat, knappt sett, på länge. Det ska bli bättre framöver.

Snön har fallit från himlen i flera dagar nu och marken är snötäckt, alldeles vit. Kylan tränger sig på, mer än vad den någonsin gjort (i år), tårna fryser och det känns som de ska ramla av. Våren var påväg men nu täcks det av drivor i vitt. Jag var redo för vår, bara ben och mysiga dagar i almedalen. Dessa tankar flög bort med vinden och nu är det bara kyla kvar. Återgå till vintertankar och vinterlekar. Det kan nog vara mysigt det också, men inte nu.