kom ihåg mig då.

Jaha, så var det nytt från Kristian också. Släpptes för ungefär en vecka sedan men jag har inte börjat lyssna in mig på den förrens nu. En singel som kallas Smutser. Lika fin som Kristian själv.

Ytterligare en vecka har passerat och det återstår nu ungefär nio hela skoldagar till sommarlovet, mer underbart kan det knappast bli. Allt är frid och fröjd. Snart åker vi på festival, ingenting kan stoppa oss nu. Massvis av konserter är bokade, åtminstone fyra stycken och jag längtar.
   På Fredag beger jag mig mot fastlandet och huvudstaden för att umgås med min kära kusin och för att se min far springa marathon, det börjar bli en tradition nu. Då blir det dans på Stockholms gatorna men allra mest i kungsträdgården. 

Jag visste att jag någonstans sett honom, den finaste hästen, och visst hade jag rätt. Ett par kilometer ifrån mig stötte jag på honom, en svart och vit vacker häst.

Idag är det den 19 Maj och det är dagen då Lars Winnerbäck släpper sin nya singel. Jag som förstås måste vara först med saker och ting (i alla fall vad gäller honom) har redan hört den och jag kan bara säga TACK.
Lika fantastiskt som alltid.

Den 19 Maj för fem år sedan var en jobbig dag, jag minns att allting började bra jag tyckte helt enkelt att det var en bra dag. Men när jag kom hem från skolan och pappa sa till mig att sätta mig ner vid bordet för att han behövde prata med mig. Jag förstod vad det handlade om men jag ville inte inse att det verkligen var sant. Det han berättade för mig var inte någonting oväntat men det gjorde så ont i mig att få de orden; Farfar dog inatt.
Min farfar var den finaste och bästa människan jag någonsin mött, så mycket kärlek som det fanns i den människan har jag aldrig sett hos någon annan.

Igår hade jag en sjukt bra kväll, ja jag kan utan tvekan säga att det var den bästa på flera månader. Och det var precis vad jag behövde.
Det var dans, dans och det var många fina vänner, några okända, några gamla och några som alltid finns där.
En man vid namn Anton kom tillbaka till ön efter två veckors vistelse i Grekland och jag ville bara pussa och krama på honom hela tiden för jag har saknat honom så.

Jag och Agnes dansade så vi fick alldeles ont i fötterna, det var roligt. Dans till hardcore musik är min nya grej tror jag. Rock 'n Roll dör aldrig, nej!

För några veckor sedan investerade jag Håkan Hellströms nya album, för sent för edelweiss. Till en början var jag mycket skeptisk och tyckte att han gått ner sig och att han inte höll samma mått som tidigare men efter x-antal lyssningar har den etsat sig fast och tack för det, jag älskar den. Jättefin får jag nog ta och kalla den nu, texterna, skivan, soundet, till och med omslaget är fantastiskt.

Jag ser fram emot den 15 Juli då han drar sin kos hit till ön och spelar för mig och ettusentvåhundranittionio personer till. Det blir fint tror jag.
Jag ska blicka framåt och inte etsa mig fast för mycket i nuet, punkt slut.

Det finns en gata där alla kan mitt namn
Jag ramlar dåliga gatan fram
Och jag var full och jag var dum och jag ramla på allt
Och jag föll för nån på en fest nånstans
Och det skulle ju va dans, dans, dans!

Instabil, ostadig, vacklande, skör eller helt kort och gott labil.
Varför?
Jag vet inte.
Allting stockar sig och klumpen växer, men vill aldrig riktigt spricka ut i tårar. 
Egentligen så är jag nog glad, väldigt glad. Innerst inne vet jag det. Men jag får nog säga att jag är inne i någon sorts svacka, som vill täcka över mig med sitt svarta fodral. (Eller så är det den så kallade kvinno-förbannelsen som spökar)
Även fast jag inte tänker låta mig tryckas ner av detta något så vill jag bara lägga mig ner och glömma allt, sätta på en bra skiva och tänka på framtiden, sommaren och allt det där fina. 
Så varför gör jag inte bara detta när jag tror att det är det jag behöver och när det är det jag vill?
Hela tiden dyker det upp hinder, hinder som inte är lätta att ta sig över, jag skulle bara vilja rasa dem och aldrig behöva se dem igen. Jag ska försöka rasa dem så fort det bara går, få undan dem, bort bort bort.

Having troubles telling how I feel
But I can dance, dance and dance
Couldn't possibly tell you how I feel

Jag tycker om Lykke Li, det gjorde jag inte förut men jag har insett att hon faktiskt är bra. Just nu spelas hennes musik mest hela tiden hos mig vilket är mysigt och något jag tycker om, annars skulle jag ju inte göra det.
En annan sak jag tycker om är att Milly ska sätta sig på buss 51 idag och åka till mig, vi ska leka, fotografera och mysa. Hon är fin den där Milly och jag är glad att hon är min kamel.