du vet att verkligheten inte alltid är så verklig
Instabil, ostadig, vacklande, skör eller helt kort och gott labil.
Varför?
Jag vet inte.
Allting stockar sig och klumpen växer, men vill aldrig riktigt spricka ut i tårar.
Egentligen så är jag nog glad, väldigt glad. Innerst inne vet jag det. Men jag får nog säga att jag är inne i någon sorts svacka, som vill täcka över mig med sitt svarta fodral. (Eller så är det den så kallade kvinno-förbannelsen som spökar)
Även fast jag inte tänker låta mig tryckas ner av detta något så vill jag bara lägga mig ner och glömma allt, sätta på en bra skiva och tänka på framtiden, sommaren och allt det där fina.
Så varför gör jag inte bara detta när jag tror att det är det jag behöver och när det är det jag vill?
Hela tiden dyker det upp hinder, hinder som inte är lätta att ta sig över, jag skulle bara vilja rasa dem och aldrig behöva se dem igen. Jag ska försöka rasa dem så fort det bara går, få undan dem, bort bort bort.
Varför?
Jag vet inte.
Allting stockar sig och klumpen växer, men vill aldrig riktigt spricka ut i tårar.
Egentligen så är jag nog glad, väldigt glad. Innerst inne vet jag det. Men jag får nog säga att jag är inne i någon sorts svacka, som vill täcka över mig med sitt svarta fodral. (Eller så är det den så kallade kvinno-förbannelsen som spökar)
Även fast jag inte tänker låta mig tryckas ner av detta något så vill jag bara lägga mig ner och glömma allt, sätta på en bra skiva och tänka på framtiden, sommaren och allt det där fina.
Så varför gör jag inte bara detta när jag tror att det är det jag behöver och när det är det jag vill?
Hela tiden dyker det upp hinder, hinder som inte är lätta att ta sig över, jag skulle bara vilja rasa dem och aldrig behöva se dem igen. Jag ska försöka rasa dem så fort det bara går, få undan dem, bort bort bort.
lämna avtryck
Trackback
