kom ihåg mig då.

mycket bilder har det blivit på senaste tiden men det är för att jag inte orkar skriva. jag har ingenting att skriva heller egentligen, det blir bara samma om och om igen.

(men idag och de senaste dagarna har det känts lite lättare
och jag tillåter inte att det dras ner igen)

i torsdags var det fest, sista trea-festen, ett äkta bevis på att det närmar sig nu. snart är det bara trettio dagar kvar tills de vita mössorna kastas och framtiden ligger i våra händer.