kom ihåg mig då.

just nu vet jag varken ut eller in
och jag blir inte klokare av att tusen miljoner tankar snurrar runt i mitt huvud
snart sprängs jag
sten mot sten; en hjärtattack

på fredag åker jag till stockholm, det vet jag
andas ny luft och ta pulsen på livet jag kommer leva om ett år
eller så

jag längtar tills allt är över
när de vita mössorna är kastade i luften
samtidigt som det skrämmer mig
då är det dags att sätta ut den andra foten i vuxenlivet
jag ska växa upp
bli gammal nog att ta egna beslut
men det blir nog bra tillslut
bara jag har er, jag släpper inte taget
inte om något
inte än, kanske sen men nu är jag inte redo
dagarna får fortsätta rulla på
(kanske blir det år)

ny skiva införskaffad i samlingen. denna gång är det timo som fått joina gruppen.
skivan är fylld med covers och den är alldeles underbar, han är underbar.
han sjunger allt med sån känsla och man lyssnar på låtarna på ett annat sätt än när man hör originalen.
"...and then there was timo" är en stark rekomendation från mig!

och jag är glad, thåström den 16 mars med mamma.
men nu närmast, markus & parken på cirkus nästa helg.

han, som kallar sig domaren
dömde mig
och jag föll, jag föll hårdare än för någon annan
jag har suttit inne i ett par dagar
dagar som blivit veckor
som blivit månader

det känns lättare nu, det är inte lika tungt att andas
och jag har nått ytan igen
inte rädd för att börja något nytt
men
han ledde in mig på något annat
eller inte just han
utan känslorna han fick mig att känna
det dåliga vände mig, satte mig på fel spår
ett tåg som fortsätter rulla även fast jag
försöker stoppa det

ett krig pågår
ett krig mellan mig och min kropp
och hjärna

jag mår bra, ja, jag mår BRA.
saker och ting känns inte som ett ihop trasslat nystan längre.
kanske var det en vardag jag behövde, ett mönster att följa. för nu när jag inte bara behöver gå i mina egna fotspår hela dagarna känns det lättare, ensam är inte stark.
tack för att ni finns vid min sida, och NI vet vilka ni är. det är era fotspår jag följer, det är ni som får mig att kunna säga att jag mår b-r-a.



( ett hjärta är alltid rött
ett hjärta har alltid rätt )

afro-dans är det roligaste som finns ska ni veta! tjoflöjt vad träningsvärk jag har MEN skoj var det.

och nu flyttar vi, huset börjar tömmas, det börjar fyllas på med kartonger lite överallt och det känns nog okej ändå, jag intalar mig det i alla fall. nu när det är så pass nära är det dags att tro att det är det. det blir lite mindre men det ska nog gå bra. fint har vi det där i lägenheten i alla fall.

det kanske är för tidigt att säga att hjärtat känns lättare men jag säger det ändå.
bara genom ett par ord, bara genom ett a4 långt brev känns det lättare.
bara genom att ha hört något från dig.
jag vet att du är verklig.
jag tror inte det betyder någonting, inte egentligen men det gör mig glad att du fortfarande finns i mitt liv.
jag behöver dig, trots att du var den som trasade sönder mitt hjärta behöver jag dig.
för det var inte bara du, det var vi.
just nu vet jag inte på vilket sätt jag behöver dig men jag vet att du får mig att må bättre bara genom
att finnas vid min sida,
även fast du är tusentals mil långt bort, känns hjärtat lite lättare.

vaknar. sätter på datorn. öppnar mailboxen och där är det. inte ett handskrivet brev men ett brev som fick mina tårar att rinna, min kropp att skaka och ett hjärta att slå lite hårdare. jag läser det om och om igen för att försöka förstå att det faktiskt är sant. du har svarat.

en vecka av det nya året har gått.
jag försöker återgå till gamla mönster och vanor men det är inte lätt. jag drar mig uppåt.
hoppas jag. jag tvivlar på mig själv och på andra.
allt känns lite lättare, tror jag. det är ju trots allt ett nytt år, det måste ju ha något som inte betyder ensamhet med sig?

du cirkulerar. överallt. du finns överallt, fortfarande. tid är vad som krävs, tid, tid, tid. jag har inte mer tid att ge. jag vill inte ge mer av min tid till dig. men ändå. ändå är jag inte redo att släppa dig. jag hoppas att du läser brevet snart, för om du gör det och om jag lärt känna dig rätt så kommer du att svara på ett eller annat sätt. jag behöver veta, innan jag kan låta dig gå, innan jag kan släppa dig helt, hur mycket av mig finns kvar hos dig? 
här finns du kvar.

jag kommer ta mig upp så småningom, även utan ett svar. som sagt, tid är allt som krävs. om du kände någonting, om det du sa var sant borde du svara, ge mig ETT ENDA TECKEN på om jag borde släppa dig helt. jag kan inte göra det än, jag hoppas för mycket. magkänslan säger till mig att vänta, bara lite till.

jag måste bara tillägga något om det gångna året.
årsskiftet mellan 07-08 upptäckte jag ett band som jag aldrig tyckt om tidigare. kent entrade i mitt liv och det är en av de sakerna som gjort året lite bättre.
efter ett år äger jag alla skivor de gjort och tycker att jag vart på alldeles för få konserter med dom trots att jag sett två. nu är de bland de bästa jag vet och det går inte en dag utan att jag lyssnar på dom.

Det nya året är här. 2009. Det känns bra, det känns som om året kommer innehålla förhoppningar och regnbågar, både positivt och negativt men jag håller tummarna på mer regnbågar.
"Mina fingrar säger att år 09 kommer bli ett fint år"

Året invigdes och firades på bästa möjliga sätt, i goda vänners sällskap ute i en stuga på landet. Vi var finklädda, åt god mat, pratade, dansade, och liggandes på golvet sjöng vi dåliga låtar. En helt suverän kväll! Tack.

Josse har kommit till ön vilket känns otroligt skönt. Ett nytt år invigs aldrig helt fullt ut om inte hon är med därför bestämde vi oss för att ha  "lilla nyårsafton", dagen efter the big day så igår lagade vi en trerrättersmiddag och sedan hade vi en massa hejdundrande fyrverkerier. Så nu kan år tjugohundranio börja på riktigt.