only by the night
en två tre fyra fem, allt kan vända på bara några sekunder
plötsligt händer det (igen)
några dagar kvar och sen har det gått ett år, ett år sedan vi möttes första gången
och jag kan fortfarande känna kniven i hjärtat ibland
som om det bara var några timmar sedan
dessa dagar då jag känner svedan skulle jag bara vilja sjunka genom jorden, gömma mig och försvinna
men sedan dyker de där fina människorna upp och de drar upp mig igen
jag behöver mer tid från dem, det är då och med dem jag känner att jag verkligen lever
jag är en svag person
jag bryts ner så lätt, bara en liten vink, en liten påminnelse så står jag där med gråten i halsen
en rygg som påminner mig, en textrad eller bara en rörelse
små förnimmelser som förstoras och rör om
som en hård stark vind
men det konstiga är att jag vet att jag inte faller dit igen, inte för eller med dig
jag håller mig borta
men ändå så finns du kvar och kan få mig att känna mig så svag
jag sa; kom ihåg mig då för här finns du kvar
och du svarade; när det blir varma sommardar
jag kommer alltid förknippa kom ihåg mig då med dig och med sommaren tvåtusenåtta
vi tror att vi är svaga men egentligen tror jag att vi är starka och vi kan bekämpa allt det här och att det vi behöver är: tid. jag behöver mer tid med dig
herregud vad jag håller med dig. att vara svag är att känna, att känna allt så förbannat innerligt att man inte längre kan stå rak eller stå alls, att känna så innerligt att det slår och slår hål i en. men det är också det som får en att överleva: vänner musik tårar textrader ryggtavlor... tack för fina ord
