kom ihåg mig då.

jag skriver brev, fyller dem med tankar och med frågor
ibland ramlar det ner ett fint handskrivet brev hos mig också
att någon tar sig tid och skriver, ett riktigt brev med frimärken på
det gör mig glad
att släppa allt skulle göra att jag förlorade kontrollen
DET skulle göra för ont i mig
somliga dar känns det som en sten har lyfts från mitt bröst
men de flesta dagar finns ett obeskrivligt tryck, en känsla av att någonting är fel
jag försöker springa bort från det, trycka undan
men jag kommer ingenstans, den obehagliga känslan har byggt sitt bo och verkar inte vilja försvinna
jag kan inte greppa det, kan inte förstå men jag börjar vänja mig vid det

idag var jag påväg ut, påväg till skolan men jag kom inte längre än till porten
det kändes som om trycket ökade för varje steg jag tog
jag vände hemåt igen

jag har känt mig tom på tankar och på känslor
helt plötsligt kommer allting över mig
rusande tankar, hit och dit
och jag hade fel om allt
jag lurar mig själv gång på gång