death is peaceful, easy. life is harder.
Att försöka hinna med att leva samtidigt som allt annat är inte lätt. Jag försöker hitta en balans mellan det som varit och det som är. Ingenting är som det brukade vara, inte jag och inte ni.
Jag försöker intala mig att allt löser sig och att jag en dag kommer bli glad och lycklig med den jag är.
Att känna att man är otillräcklig och gång på gång göra sig själv besviken är något jag lärt mig att leva med, jag blir aldrig nöjd.
Att vara proffs på att trycka ner sig själv och hela tiden sträva efter det omöjliga är något jag kan men en dag hoppas på att bli fri från.
På vardagarna pluggar och tränar jag, försöker hitta balansen, försöker att inte falla igen.
På helgerna dricker jag vin med fina vänner och tränger bort det viktiga, försöker andas och inte tänka på att hjärtat vill någon annanstans. Vart vet jag inte men jag är en rastlöst själ som aldrig kan bli nöjd och riktigt glädja mig åt det som finns här och nu.
Hur ska man leva livet utan att kasta bort det?
