ett hjärta är alltid rött, ett hjärta har alltid rätt -
Känslan av att sakta gå framåt. Att det är på väg åt rätt håll. Ångesten tynar sakta bort och jag hoppas att den snart inte finns alls.
//
Men det är någonting annat. Något som gör sig påmint var och varannan dag.
2012 och jag fyller 22 år, jag har så mycket kvar att lära mig. Så mycket kvar att se och göra.
//
Livet är så jävla orättvist och jag kan inte hjälpa det men jag blir så arg, ledsen och avundsjuk på alla mina vänner som har någon. Alla som verkar ha så lätt att träffa någon, som att de liksom avlöser varandra.
Vad gör jag för fel? Är det fel på mig? Varför vill ingen ha mig?
Dessa känslor väller fram samtidigt som att jag älskar känslan av att vara fri. Men det är inte vad jag vill. Inte längre. Jag vill få uppleva allt det där som alla pratar om.
