och min tunna karaktär bara vrider och vänder sig -
"Du har ett ansvar i livet, att älska dig själv, så gott du kan. Det är ditt enda ansvar, ditt enda uppdrag, din enda möjlighet. Ingen annan än du själv är skyldig att göra dig lycklig. Det är svårt. De som inte lyckas är fulla av avund och gör allt för du inte ska kunna älska dig själv"
Jag är livrädd för att kasta mig ut, våga saker, jag vill inte göra fel eller göra någon besviken. Men gång på gång gör jag det mot mig själv för att jag någonstans tror att det ska få andra att tycka om mig mer.
Jag känner mig inte hel.
Det lilla hjärta som slår i min kropp, pumpar ut blodet med all kraft det förmår. Gör allt i sin makt för att jag ska leva och fortsätta med det.
Medan jag misshandlar min kropp både psykiskt och fysiskt. Vem gör sådant mot sig själv?
Hjärnspökena tog sig in för snart fyra år sedan och jag föll ner så lågt, hamnade nästan längst ner men började klättra uppåt igen. Tog mig tillbaka till livet och byggde upp höga murar så att min hjärna skulle kunna få vara i fred. Jag lyckades. Nästan. För i muren finns det hål, en del stora och en del små. Och jag vet inte hur jag ska göra för att komma undan. Hur jag ska fylla hålen. Jag vill fly, jag vill komma undan och slippa tänka.
Jag vill sluta känna mig otillräcklig. Jag vill bara känna mig omtyckt och nöjd.
Jag tycker att den som sa det som sades där i början gör det förbaskat enkelt för sig. Vilken egoist som helst kan skita i allt annat och bara bry sig om sig själv - det krävs en speciell person som vågar sätta andras behov framför sina egna. Och, personligen, är det en sån person jag snarare skulle respektera.
Jag hör ofta från vänner som kommer till mig med problemet att de vill göra "andra" nöjda. Jag säger till dem; "Vilka är dessa andra?". Om man väl börjar nysta i det, vilka människor är det man försöker imponera på egentligen? Är de värda att imponera på, och när dagen är slut - bryr de sig? Skulle de göra samma sak för dig?
Jag har vandrat samma väg. Hjärnspöken. Misshandel av kropp och själ. Och jag tänker så att en person som utsätter sig för sånt är en person som tycker att det lilla de behöver för att överleva är för mycket begärt. Eller vad säger du?
Jag tycker det är underbart att se någon som faktiskt delar med sig av sina tankar och inte bara vilken sorts latte de druckit. Jag tycker om dig, och med all avsky som jag vanligtvis känner till saker och ting så är det ingen liten bravad.
Du vet att jag varit där med min vän, och det gör ont i mig så fort jag tänker på dig - att du fortfarande är kvar där nere.
Men se på mig, det går! Tro på det! Och träffa mig snart fina du! <3
Vet styre kanske inte hjälper så mycket men skickar dig en kram.
vet hur du känner dig tyvärr. Själv varit på botten och tagit mig upp men ramlat ner igen flera gånger.
det är bara att kämpa och kämpa fast det är svårt.
Hoppas allt ändå är bra med dig idag.
Tänkte höra om du vill tjäna pengar på din blogg? det är helt gratis och du behöver inte ha många besökare för att göra det. Klicka på min annons för ADsettings och bli medlem så rullar pengarna snart in:)
kram FRida
