kom ihåg mig då.

Trodde aldrig någonsin att jag skulle få känna såhär, snart fyra månader har gått och tiden går så fort att jag knappt hinner med att känna hur fantastiskt allting är. Eller så är det det enda jag känner.

Jag kan vakna på natten och bara titta på honom och fyllas med sådan värme och glädje över att jag, just jag får ha honom i mitt liv. Att han är min. Han den där perfekta mannen som jag så länge letat efter. Ju mer jag tänker på det, desto tydligare blir det att han är precis den jag letat efter. Han har allt. Han är allt.