kom ihåg mig då.

Nästan en hel vecka har passerat och jag är hemma igen efter en skön vecka i Filipstad. Jag tycker om att vara där, staden gör mig lugn eller så är det människorna där som gör mig lugn, eller en blandning av båda kanske.
Men saker och ting är inte som det brukade vara där, det är sorgligt men en sak jag får vänja mig vid.
Jag fick tid till lite allt möjligt där, men jag nyttjade inte tiden till fullo därför måste jag se till att ta tag i ett och annat nu på en gång (snart).

Nästa vecka beger jag mig till Lund där en kväll med Kent väntar, jag förväntar mig att det bara blir jag, Adam och Kent eftersom det fortfarande lyser grönt hos ticnet.

Jag längtar något så fruktansvärt till sommaren nu, som alla andra. Värme, sol och bad. Men om jag ska vara helt ärlig så längtar jag allra mest till 23 juli, 9 augusti och 23 augusti.