jag vet vem jag är när jag är hos dig
Livet är ett underligt påhitt. Det kan vara så svårt, det kan vara så lätt. Så många val och så många kval. Ingenting blir någonsin som man tänkt sig.
För tre år sedan trodde jag aldrig att jag skulle bli kär igen. Och jag trodde för allt i världen inte att jag skulle ha en pojkvän. Nu sitter jag i hans lägenhet och skriver.
//
Juli, sommar 2012 och det känns redan som att värmen och solen är förbi. Jag hinner ingenting längre, ogillar att bli vuxen. Alla krav och alla måsten. Varför längtade man så mycket efter detta då man var liten?
//
Det är lätt att se hur sjuk man en gång var. Att läsa gamla inlägg här på bloggen och tänka: är det verkligen jag som skrivit detta? Allt var så mörkt, så svart. Jag vet knappt hur jag tog mig ur allt, eller hur jag egentligen hamnade där. Gör en tolkning, häll mig full med svar. Jag har gått på stigar jag varit på förut, varit på väg att falla igen men nu har jag någon som hjälper mig upp. Som stöttar mig och ser på mig med andra ögon. Hade jag inte träffat Honom hade jag fallit igen, jag hade förstört mig själv ännu mer. Kanske finns det någon mening med allt ändå.
en stannfågel ger sig av -
Trodde aldrig någonsin att jag skulle få känna såhär, snart fyra månader har gått och tiden går så fort att jag knappt hinner med att känna hur fantastiskt allting är. Eller så är det det enda jag känner.
Jag kan vakna på natten och bara titta på honom och fyllas med sådan värme och glädje över att jag, just jag får ha honom i mitt liv. Att han är min. Han den där perfekta mannen som jag så länge letat efter. Ju mer jag tänker på det, desto tydligare blir det att han är precis den jag letat efter. Han har allt. Han är allt.
white blank page
Ingen är perfekt. Varken du eller jag.
Jag krigar med mig själv, det är bättre nu och jag ligger några steg före hjärnspökena men de finns där, hela tiden. Gör sig påminda, försöker pika och ta sig genom min mur. De ska inte lyckas. Allt är lättare på sätt och vis, men ingenting är hundra procent. Det kommer aldrig bli hundra procent, hur lycklig jag än blir. Det är bara för mig att fortsätta kriga, stänga ute det. Det som gör mig ont. Det som vill mig illa.
Jag är gladare och lyckligare nu än jag någonsin varit, egentligen kunde ingenting ha varit bättre. Ingenting kan vara bättre än oss, det är vi mot världen och så ska det förbli.
