It's a new secret I've found
Jag åker iväg.
Lämnar allt.
Släpper taget för ett ögonblick.
En vecka.
Måste tänka på annat,
låt mig tänka på annat.
Bort från det här
bort från kylan
allt det där kalla som får mig att
frysa till is
Om femtioen timmar sitter jag och två vänner på ett plan mot värmen.
Hej vad du åker tänker ni då. Och det tänker jag också men jag aldrig känt
såhär mycket att jag behöver komma iväg, så denna gång är det mer behövligt än tidigare.
Jag ska lämna alla jobbiga tankar, låsa in dem, resa bort från dem.
Kanske letar de upp mig efter en tid, men några dagar bör jag klara av.
Lämnar allt.
Släpper taget för ett ögonblick.
En vecka.
Måste tänka på annat,
låt mig tänka på annat.
Bort från det här
bort från kylan
allt det där kalla som får mig att
frysa till is
Om femtioen timmar sitter jag och två vänner på ett plan mot värmen.
Hej vad du åker tänker ni då. Och det tänker jag också men jag aldrig känt
såhär mycket att jag behöver komma iväg, så denna gång är det mer behövligt än tidigare.
Jag ska lämna alla jobbiga tankar, låsa in dem, resa bort från dem.
Kanske letar de upp mig efter en tid, men några dagar bör jag klara av.
En obehaglig distans. En konstig känsla någonstans.
Borde jag släppa allt och låta dig gå
Sluta tänka, eller tänka ännu mer
tänka på att inte tänka på dig
Nu har jag mitt och du ditt revir
Jag vill inte. Jag hade hoppats på något
Men det är upp till dig nu
Kanske finns jag kvar
och väntar på dig
Sluta tänka, eller tänka ännu mer
tänka på att inte tänka på dig
Nu har jag mitt och du ditt revir
Jag vill inte. Jag hade hoppats på något
Men det är upp till dig nu
Kanske finns jag kvar
och väntar på dig
my soul is filled
Vad hoppas du?
Vad önskar du?
Vad vill du?
Är du rädd? Är det så?
Du är rädd?
Jag är rädd.
allting går att leva på men man måste nästan vara två
Det slår mig hur snabbt tiden går,
vecka efter vecka,
men i samma stund står det så still.
Alldeles stilla.
Inga rörelser.
Inga ljud.
Du.
Jag.
Vi.
Massa ljud, allt på en gång.
Fort, ännu fortare.
Låt bli att tänka.
Låt bli att tänka på att det känns,
du vet det känns.
vecka efter vecka,
men i samma stund står det så still.
Alldeles stilla.
Inga rörelser.
Inga ljud.
Du.
Jag.
Vi.
Massa ljud, allt på en gång.
Fort, ännu fortare.
Låt bli att tänka.
Låt bli att tänka på att det känns,
du vet det känns.
varning för ras
Jag har en massa måsten.
Måsten som jag vet att jag egentligen kan göra någonting åt, men inte gör
någonting åt. Jag är en dålig människa. Ja faktiskt.
Jag mår dåligt av mig själv.
Jag måste börja träna för jag känner hur allting bara
dallrar mer och mer.
Inte okej.
Jag måste börja plugga seriöst och ta tag i saker
i tid.
Jag måste ta tid till att umgås med min familj
och mina närmaste.
Jag måste se till att våga mer för just nu
vågar jag ingenting.
men kom då, jag är ju här och väntar på dig
Idioter.
Låt mig komma iväg.
Bort, bort, bort.
Det har blivit höst och jag är trött.
Jag orkar inte försöka mera,
orkar inte imponera,
orkar inte bevisa mera.
Den där markus sätter ord på allting.
Tack.
Låt mig komma iväg.
Bort, bort, bort.
Det har blivit höst och jag är trött.
Jag orkar inte försöka mera,
orkar inte imponera,
orkar inte bevisa mera.
Den där markus sätter ord på allting.
Tack.
vi var som körsbär
Min vän är hemligt förälskad i en fin pojke.
Han bor i dalarna, i falun och är jätte vacker.
Jag är glad för hennes skull.
Om sex veckor minus lite grann så är hon hos honom,
i hans armar. Och pussar på hans hals,
andas in hans lukt och rör vid hans kind.
Jag kan inte säga att jag inte är avundsjuk för då
skulle jag ljuga.
Men hon förtjänar det bästa och jag tror
han är en sådan man.
Han bor i dalarna, i falun och är jätte vacker.
Jag är glad för hennes skull.
Om sex veckor minus lite grann så är hon hos honom,
i hans armar. Och pussar på hans hals,
andas in hans lukt och rör vid hans kind.
Jag kan inte säga att jag inte är avundsjuk för då
skulle jag ljuga.
Men hon förtjänar det bästa och jag tror
han är en sådan man.
girl laying down
Att vara ensam hemma är nog bland det bästa jag vet.
Bara vara med mig själv.
Jag kan göra vad jag vill utan att någon bryr sig.
Jag kan sjunga hur högt jag vill utan att någon ska reta sig på det.
Jag kan stöka till hur mycket som helst utan att någon ska tjata på mig
hur allt ska va.
Men samtidigt är det så skönt när någon kommer hem och berättar precis hur
allt ska va, hur jag ska va.
Arton år fyllda och jag behöver fortfarande den där någon, den där någon som
talar om för mig hur jag ska bete mig. Vad jag ska göra i svåra situationer.
Hur jag ska göra för att klara av skolan. Vad jag ska göra för att inte stressa upp
mig och trycka ner mig själv.
Den där någon kallas Mamma och jag kommer nog aldrig någonsin klara mig
utan henne. Jag behöver henne.
Bara vara med mig själv.
Jag kan göra vad jag vill utan att någon bryr sig.
Jag kan sjunga hur högt jag vill utan att någon ska reta sig på det.
Jag kan stöka till hur mycket som helst utan att någon ska tjata på mig
hur allt ska va.
Men samtidigt är det så skönt när någon kommer hem och berättar precis hur
allt ska va, hur jag ska va.
Arton år fyllda och jag behöver fortfarande den där någon, den där någon som
talar om för mig hur jag ska bete mig. Vad jag ska göra i svåra situationer.
Hur jag ska göra för att klara av skolan. Vad jag ska göra för att inte stressa upp
mig och trycka ner mig själv.
Den där någon kallas Mamma och jag kommer nog aldrig någonsin klara mig
utan henne. Jag behöver henne.
jag vill ha allting, mest dig.
Det enda, den enda som kan rädda mig just nu
är den där fantastiska mannen.
Markus Krunegård.
Han är nästan lika fin som Dig.
Och du. Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel.
är den där fantastiska mannen.
Markus Krunegård.
Han är nästan lika fin som Dig.
Och du. Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel.
förhoppningar och regnbågar
Jag har ett nytt hatämne, eller två förresten. De är filosofi och kemi.
Skolan har börjat på allvar och lärarna, en efter en, slänger på oss massa arbeten.
Jag är dränkt i massa filosofiska termer, kemiska räknesätt, engelska texter och uppsatser.
Mottot fortsätt simma biter inte så bra längre. Jag orkar inte.
Redan efter tre veckor känner jag mig helt slut.
Jag vet inte, det kanske inte bara har att göra med skolan heller.
Det är mycket som händer på en gång.
Hemma.
Skolan.
I huvudet.
Och där borta.
Allting flyter ihop. Ett psykadeliskt mönster. Typ LSD. Fast ändå inte liksom.
Jag har ont i hjärtat.
Ont i hjärtat av saknad och av att inte veta.
Eller jag vet egentligen, men bara tanken på att Du
befinner dig på ett så stort milavstånd får mig att tveka.
Tveka på vad? Nej jag vet inte.
Men jag är osäker, magkänslan säger mig att jag borde
låta dig gå
men jag kan inte.
Du är för fin för det.
Alldeles för fin.
Skolan har börjat på allvar och lärarna, en efter en, slänger på oss massa arbeten.
Jag är dränkt i massa filosofiska termer, kemiska räknesätt, engelska texter och uppsatser.
Mottot fortsätt simma biter inte så bra längre. Jag orkar inte.
Redan efter tre veckor känner jag mig helt slut.
Jag vet inte, det kanske inte bara har att göra med skolan heller.
Det är mycket som händer på en gång.
Hemma.
Skolan.
I huvudet.
Och där borta.
Allting flyter ihop. Ett psykadeliskt mönster. Typ LSD. Fast ändå inte liksom.
Jag har ont i hjärtat.
Ont i hjärtat av saknad och av att inte veta.
Eller jag vet egentligen, men bara tanken på att Du
befinner dig på ett så stort milavstånd får mig att tveka.
Tveka på vad? Nej jag vet inte.
Men jag är osäker, magkänslan säger mig att jag borde
låta dig gå
men jag kan inte.
Du är för fin för det.
Alldeles för fin.
