du är svår att leva utan, jag är svår att leva med

jag är så dålig på att visa känslor, jag är så dålig på att visa att jag verkligen tycker om dig
jag vill så gärna våga ta steget
jag vill ha dig i min närhet, så fort jag får chansen vill jag va där du är
du gör mig glad och varm, bara av att se på dig blir jag alldeles upprymd av sprudlande glädje.
Och jag vill att du ska veta att jag nog är kär i dig.

så märk mig till din

och jorden snurrade ännu ett varv
men just här står tiden still

Långhelgen har varit skön.
Tre kvällar tillbringad med underbara människor.
Den bästa helgen på länge.

älskvärd

Agnes, tack för att du finns.
Du är bästbästbäst.

it´s funny how you make me feel when I´m standing here infront of you

Hur kan nåt så nära vara så långt bort ?
Det känns omöjligt och avlägset.

Höstlöven gulnar, faller, bara faller. Snart är det tomt, tomt på riktigt, grått och trist.
Förstör inte detta, förstör inte det hjärta som jag är påväg att ge till dig.
Det är det som jag är rädd för, att allt ska falla isär. Att det ska falla precis som höstlöven.
Jag vill inte falla in i det, därför kanske det helt enkelt är bäst om jag bara släpper allt och låter det rinna iväg med höstregnet ?

Men varför blir det så att varje gång jag är med dig ensam så kan jag inte få ur mig ett ord, egentligen har jag ju så mycket jag vill säga dig.
Men jag tycker om att lyssna på dig, och för mig får du gärna prata, jag lyssnar.

Varje litet steg

Skyll dig själv, ingenting händer här
Men det gör ingenting, om dina händer är här.


Jag vill bara att du ser mig
och om du hör min bön, om jag hittar din frekvens
Jag måste fråga dig
måste fråga dig, får jag se dig ikväll ?

Förhoppningar och regnbågar

Jag vill bara ha dig, ha dig till att vilja ha mig.
Ja just så känns det just nu, just så är det.
Men varför känns det jobbigt ? Eller gör det de ? Varför snurrar det så många tankar och frågor i mitt huvud just nu ?
Och varför kretsar de flesta runt just dig ?
Jag är dålig på sånt här. Aldrig kan jag ta första steget, jag vågar inte, jag vet inte hur. Jag är rädd för hur du ska ta det, hur du ska bete dig sen. Rädd för att göra fel ?
Borde jag kanske strunta i allt och låta det va ?
Gör jag ingenting får jag inte heller veta någonting.
Gör jag ingenting leder det ingen vart, det kanske det inte gör iallafall. Men kanske är det värt ett försök ?
Jag tror det kallas tvivel, det där som stör, en klump i magen och ett konstigt humör.

Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.

Och allt det här, det vänder sig in i mig

Just nu känns livet lätt och härligt.
Jag har varken för mycket eller för lite att tänka på, det är skönt.

Men hösten närmar sig och kylan tränger sig på, hösten är här. Snart är klockorna tillbaka dragna och mörkret sänker sig.  Jag har nog aldrig gillat hösten. Det blir så kallt och ruskigt, regnigt och blåsigt och allt vänder sig i mig.
Men då är det bra att man har de mest underbara vännerna på denna jord, för mysigt kan det ju bli då i höst mörkret. En kopp te, levande ljus och musik.

let your body decide

sluta leta.

Dungen skriver:
Du verkade typ cool, men jag ville inte skriva "du är snygg" som första kommentar, verkar så ytligt.
så därför kommenterade jag en gris :)


När en helt okänd person skriver/säger något sådant kan man ju inte bli annat än glad.

seconds

For a kiss to be really good, you want it to mean something. You want it to be with someone you can't get out of your head, so that when your lips finally touch you feel it everywhere. A kiss so hot and so deep you never want to come up for air. You can't cheat your first kiss. Trust me, you don't want to. Cause when you find that right person for a first kiss, it's everything.

the name of the game

"Även den längsta resa börjar med ett litet steg."

Jag ska börja sätta upp mål, mål om hur och vad jag ska göra.
Jag måste få lite ordning på mig själv, jag har sagt det förut, men nu måste jag verkligen ta tag i mig själv.

Skolan till exempel, jag ska försöka höja mig i vissa ämnen. Men samtidigt ska jag inte ägna allt för mycket tid åt det, inte som förra året. Jag ska må bra av det jag gör.
Jag ska ta den tid som finns i skolan, använda den effektivt och försöka få så mycket ledig tid så möjligt utanför.

Sen så ska jag börja träna och få ordning på det också. Sötsaker måste jag trappa ner med, det har blivit för mycket av allt på senaste tiden, främst under lovet.
De här sakerna är de jag allra mest ska försöka med, kanske kommer det att fungera, kanske inte.
Men jag ska kämpa, den här gången får jag inte ge upp.

gör nånting vackert

Winnerbäck, han måste vara den bästa svenska musikern någonsin.
Jag fullkomligt älskar den mannen, hur kan man göra annat ?

När han i våras skrev ett brev på hemsidan som innehöll fantastiska nyheter blev jag överlycklig.
En ny skiva och en höstturné.
"Hej! Tack för senast och allt det där. För avslutningen på Zinken. För rockbjörnen. I love you.
En turné i höst låter inte orimligt. Säkert blir det så. Då ses vi."
Och att han dessutom dök upp helt oväntat på Peace&Love festivalen var ju ännu mer fantastiskt, jag kunde inte bli mer lycklig än då.
Och jag skulle hemskt gärna följa honom på hela turnén från 25 Oktober till den 8 December, om jag hade haft pengar och tid.
Men jag och Josse beger oss iallafall till Stockholm den 21 November och till Linköping den 7 och 8 December.
Och tjugosex dagar är det kvar tills nya skivan släpps, daugava, första singeln är släppt och vad kan jag säga mer än att den är gudomlig ? Den har åkt direkt in på första plats på trackslistan och på singelförsäljningslistan.
Och mina förväntningar på plattan är inte lägre, varför skulle dom ?

Och hösten försämras inte av jag på lördag ska se en annan utav sveriges bästa musiker.
Håkan Hellström.
En förgylld höst tack vare musiken.
Hur skulle man må utan den ?




I bet you look good on the dance floor

Igår var det party, roligt som vanligt till en viss punkt.
En fartfylld kväll med mycket skratt och dans.
Gamla och nya vänner.
Men, jag saknade någon.

image24
party people

papercut

Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera bloggen, sommarlovet är över och skolan har startat igen.
Är blandade känslor för det, som för allting annat. Men klassen är bra och jag trivs.
Nu ska jag iallafall försöka bättre mig med skrivandet.
Inget speciellt har hänt under den tiden jag varit dålig på att skriva, tiden har mest bara runnit iväg.
Månader av mitt liv har bara försvunnit känns det som, vad gör jag egentligen av min tid, mitt liv ? Ibland blir jag rädd.

RSS 2.0