jag förlorar mitt fokus, vad drömde jag om?

mina dagar ser likadana ut, SEPTEMBER OKTOBER NOVEMBER,
i väntan på att någonting ska hända
i väntan på att jag ska ta tag i mitt liv
tiden står still men rör sig ändå i ultrarapid framåt
bara framåt

jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt BALANS



vaknar, tittar ut genom fönstret söker med blicken efter någon
som kan få det mer värt att stiga upp ur sängen och ut

klär på mig, ofta i svart
tänker på vad jag ska eller borde göra

tyst
ensamt

ibland ett steg framåt
ibland ett-två-tre steg tillbaka



jag kan inte förklara men försök att se det ändå

saker förstoras så lätt och egentligen är jag en helt vanlig människa
med ett pulserande hjärta och en fungerande kropp
döda döda försvinn försvinn



just nu har jag ingenting som hindrar mig från att ta mig härifrån
ändå så kommer jag ingen vart
jag sitter fortfarande i samma rum och på samma stol som för tre månader sedan
dock med ett körkort rikare

det är endast jag själv som sätter stopp
nu är liten stor

dina ögon var ett fritt fall varje gång

dis dimma och mörker
en kyla så genomtränglig att inte ens de varmaste kläderna hjälper
ett tag var det så, vissa dagar nu med

lugnt och försiktigt reser vi oss
jag med dom, för de finns kvar, jag bygger upp murar som ständigt rasar ner
men jag låter dem aldrig rasa till grunden igen
jag flyr innan de hinner fånga mig i sitt järngrepp

jag somnar och vaknar med samma tanke; hur ska jag bli av med ångesten?
ibland kan jag vakna på natten, liggandes i fosterställning,
då känner jag tydligt mitt bultande hjärta
som ibland slår lite för snabbt och lite för hårt
jag känner mina iskalla händer och fötter, försöker värma dem genom att vira täcket
tätt tätt intill
och INGENTING ÄR VETTIGT 03.30



de senaste veckorna har varit oroliga, allra mest för min bror
oskyldig men misstänkt
vi försökte tänka på annat, åkte några dagar till värmland och min andre bror
det blev en bra resa, vi lekte och spelade spel, gick promenader och var på ikea





i måndags kunde vi äntligen släppa allt, frikänd
det firade vi med prinsesstårta och kakor

och nu; som långa tåg av längtan långa tåg som aldrig väntar


RSS 2.0