thunder in my heart

Låt mig inte känna dig
jag vill inte känna dig
så kom inte närmre
kanske sen men
inte nu

Jag glömmer bort
Glömmer bort att andas
det livsviktiga

Skjuter undan allt. Allt som behöver göras. Jag får ingenting gjort ändå.
Spelar ingen roll. Det går inte in.
Verkligheten är för verklig.

Vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut.


När jag blir grå, när jag faller, orkar du för två?

Upp och ned
ned och upp

berg och dalvana

Allting kommer lösas och bli bättre igen
som man säger
Och jag litar på det
Upp upp upp

Det är på väg
Jag är på väg

Det ska bli en bra höst
trots allt

Everyone saw it comin'. Everyone but me.

Samma skiva spelas om och om igen

Jag har satt den på repeat för vi var där blixten hittade ner
Jag saknar den tiden då låtarna på skivan spelades live
och allt var på riktigt
Då var jag kär
Jag hade den bästa vännen vid min sida
Det var varmt och du var här
Allt var nästan perfekt
Det var inte varning för ras men det var ändå
hjärter dams sista sång
för dig

Jag kommer aldrig återvända till staden för din skull
Du kommer aldrig återvända hit för min skull

Det finns inget du&jag
Jag kanske misstog mig när jag trodde och hoppades
att det fanns ett Vi


comfort of strangers

Nu är jag tillbaka
Tillbaka till verkligheten
Med mig hem har jag en solbränna och ett lite blondare hår
men framför allt är jag en utlandsresa rikare,
plus minus noll

Jag har inget speciellt att berätta, för många äventyr blev det inte
En skön semestervecka med sol och bad (och massvis med regn)
var välbehövligt.

It's a new secret I've found

Jag åker iväg.
Lämnar allt.
Släpper taget för ett ögonblick.
En vecka.
Måste tänka på annat,
låt mig tänka på annat.

Bort från det här
bort från kylan
allt det där kalla som får mig att
frysa till is

Om femtioen timmar sitter jag och två vänner på ett plan mot värmen.
Hej vad du åker tänker ni då. Och det tänker jag också men jag aldrig känt
såhär mycket att jag behöver komma iväg, så denna gång är det mer behövligt än tidigare.
Jag ska lämna alla jobbiga tankar, låsa in dem, resa bort från dem.
Kanske letar de upp mig efter en tid, men några dagar bör jag klara av.


En obehaglig distans. En konstig känsla någonstans.

Borde jag släppa allt och låta dig gå
Sluta tänka, eller tänka ännu mer
tänka på att inte tänka på dig

Nu har jag mitt och du ditt revir

Jag vill inte. Jag hade hoppats på något
Men det är upp till dig nu
Kanske finns jag kvar
och väntar på dig

my soul is filled

Vad hoppas du?
Vad önskar du?
Vad vill du?
Är du rädd? Är det så?
Du är rädd?
Jag är rädd.


allting går att leva på men man måste nästan vara två

Det slår mig hur snabbt tiden går,
vecka efter vecka,
men i samma stund står det så still.
Alldeles stilla.
Inga rörelser.
Inga ljud.

Du.
Jag.
Vi.

Massa ljud, allt på en gång.
Fort, ännu fortare.

Låt bli att tänka.
Låt bli att tänka på att det känns,
du vet det känns.

varning för ras

Jag har en massa måsten.
Måsten som jag vet att jag egentligen kan göra någonting åt, men inte gör
någonting åt. Jag är en dålig människa. Ja faktiskt.
Jag mår dåligt av mig själv.

Jag måste börja träna för jag känner hur allting bara
dallrar mer och mer.
Inte okej.
Jag måste börja plugga seriöst och ta tag i saker
i tid.
Jag måste ta tid till att umgås med min familj
och mina närmaste.
Jag måste se till att våga mer för just nu
vågar jag ingenting.


men kom då, jag är ju här och väntar på dig

Idioter.
Låt mig komma iväg.
Bort, bort, bort.

Det har blivit höst och jag är trött.
Jag orkar inte försöka mera,
orkar inte imponera,
orkar inte bevisa mera.

Den där markus sätter ord på allting.
Tack.



vi var som körsbär

Min vän är hemligt förälskad i en fin pojke.
Han bor i dalarna, i falun och är jätte vacker.

Jag är glad för hennes skull.

Om sex veckor minus lite grann så är hon hos honom,
i hans armar. Och pussar på hans hals,
andas in hans lukt och rör vid hans kind.

Jag kan inte säga att jag inte är avundsjuk för då
skulle jag ljuga.
Men hon förtjänar det bästa och jag tror
han är en sådan man.

girl laying down

Att vara ensam hemma är nog bland det bästa jag vet.
Bara vara med mig själv.
Jag kan göra vad jag vill utan att någon bryr sig.
Jag kan sjunga hur högt jag vill utan att någon ska reta sig på det.
Jag kan stöka till hur mycket som helst utan att någon ska tjata på mig
hur allt ska va.
Men samtidigt är det så skönt när någon kommer hem och berättar precis hur
allt ska va, hur jag ska va.

Arton år fyllda och jag behöver fortfarande den där någon, den där någon som
talar om för mig hur jag ska bete mig. Vad jag ska göra i svåra situationer.
Hur jag ska göra för att klara av skolan. Vad jag ska göra för att inte stressa upp
mig och trycka ner mig själv.
Den där någon kallas Mamma och jag kommer nog aldrig någonsin klara mig
utan henne. Jag behöver henne.

jag vill ha allting, mest dig.

Det enda, den enda som kan rädda mig just nu
är den där fantastiska mannen.
Markus Krunegård.
Han är nästan lika fin som Dig.

Och du. Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel.

förhoppningar och regnbågar

Jag har ett nytt hatämne, eller två förresten. De är filosofi och kemi.
Skolan har börjat på allvar och lärarna, en efter en, slänger på oss massa arbeten.
Jag är dränkt i massa filosofiska termer, kemiska räknesätt, engelska texter och uppsatser.
Mottot fortsätt simma biter inte så bra längre. Jag orkar inte.
Redan efter tre veckor känner jag mig helt slut.

Jag vet inte, det kanske inte bara har att göra med skolan heller.
Det är mycket som händer på en gång.
Hemma.
Skolan.
I huvudet.
Och där borta.
Allting flyter ihop. Ett psykadeliskt mönster. Typ LSD. Fast ändå inte liksom.

Jag har ont i hjärtat.
Ont i hjärtat av saknad och av att inte veta.
Eller jag vet egentligen, men bara tanken på att Du
befinner dig på ett så stort milavstånd får mig att tveka.
Tveka på vad? Nej jag vet inte.
Men jag är osäker, magkänslan säger mig att jag borde
låta dig gå
men jag kan inte.
Du är för fin för det.
Alldeles för fin.

why won't you come over here?

hej-hej-hej-heeej.
det är inte okej hur mycket jag saknar dig.
jag tror inte att du förstår.
vet inte om du vill förstå.
oklart. allt är oklart.

det är oklart att det var en man här idag och kollade på mitt hus,
mitt hus som jag bott i sen jag var ett år gammal.
det gör ont.
ont att inte riktigt veta vad som kommer hända.
hända med oss, med dig, med mig, med allt.


Se på mig nu. Vad tycker du?

Mycket resande på alldeles för kort tid.

För mycket spenderande av pengar.

Men ojj vilka minnen.

Bästa sommaren med ett världs-bäst avslut.

Nu är det back to reality som gäller. Hej jag heter Felicia och jag har ingen tid
över till mitt liv för jag går i skolan och måste plugga varje ledig minut typ.
Vad är det för fel på lärare som inte kan kommunicera? Jag blir så arg.
Pang bom. Skjut mig.


you move to a different sound

Helgen har passerat. Redan. Dock spenderades den mycket väl, vi drog ihop ett gäng
och åkte till Stockholm för festival. Pop-pop-pop-popaganda. Det var sköjj och bara bäst.

Jag såg min dröm man från p&l och mitt hjärta hoppade över några slag. Han hade samma vinröda jacka och samma blåa ögon och ja samma allt.
Hela festivalen var över förväntan bra faktiskt, åhåhåh, ta mig tillbaka. 
Lite för många timmar, och pengar, spenderades i öltältet som inte var ett tält utan bara ett avspärrat område.
Artisterna var bra, bäst var Teddybears STHLM helt obeskrivligt underbart.
Festivalen får helt klart fem av fem toasters.


RSS 2.0