vips

Ett år passerar snabbt, ett år äldre.
Hej och hå.
Nu får jag göra nästan vad jag vill, jiho. Tackers.


bring me some water

Ikväll ska jag bli bortgift enligt mamma.
Spännande. Jag tackar inte nej, för nog vet jag vem han är,
han är den vackraste mannen på jorden ungefär.
hej hej


4-5-6

Usch, fy och blä.
Jag måste ta tag i mitt liv, igen. Skjut mig.
Jag har varit så dålig nu i alldeles för lång tid.
Jag drömmer mig bort och ser mig själv så som jag vill vara och
till och med borde vara,
varför kan det inte vara så lätt som det verkar för?
Dags att skärpa till sig, ta sig i kragen och göra något åt det hela. 1-2-3.


Pling, pling. Kom in.

Jag har fått en ny vän, hon heter Rocky.


Jag vill bara gå hem med dig, hem med dig

Två veckor kvar sen kommer min favorit hit och stannar i hela tio dagar.
Det kommer bli kanon.
Jag och hon, springandes på Visbys gator.
Vi kommer sjunga allt vi kan, högsta volym.
Backarna upp och ned.
Krogarna ut och in.
Sommaren då jag fyller arton kommer vara fylld med fart och fläkt,
allra mest dessa veckor.

we dont celebrate sundays

Kort sammanfattning med bilder.
Random
Fler finns på; koinberg.bilddagboken.se




Yours to keep, if you want to

Det är konstigt hur något kan kännas så bra och perfekt på en gång. Efter ett möte.
Naturligt och lättsamt.
Längtan.
Ge mig.
Ta mig till kärlek.


Alldeles för långt borta sitter en man som jag egentligen inte känner men som jag vill ha här hos mig. Så den här gången får jag tro på ödet och hoppas att det för någonting bra med sig. Vi får se vad framtiden har i sina händer.
Jag har en bra känsla och en jobbig känsla på samma gång, en bland-mix helt enkelt.

Klyschigt och fånigt blogginlägg men va fan!

You move to a different sound

Resan är över och jag vill inte annat än att åka tillbaka.
Allt har varit så fint. Precis allt.
Bästa människorna.
Bästa musiken.
Finaste männen.

Det enda jag har kvar nu är bandet runt min handled, fotona och minnet. Och visst, det är väl bra i sig men ingenting, absolut ingenting går upp emot att verkligen vara där, mitt i allt. Så snälla, ta mig tillbaka. Ge mig åtminstone alla fina människor. Speciellt de i blå mössor och vinröda jackor.

Den musiken som fortfarande dunkar allra hårdast i mig och som dunkade allra hårdast där var; Hardcore Superstar, Teddybears STHLM, Thåström, Timo Räisänen och Håkan Hellström.
Jag fullkomligt älskar den känslan av att känna musiken i hela kroppen, dunket och bruset. Hur hjärtat börjar slår i takt med musiken.

Så ge mig en till festival.
Agnes, nu drar vi på Emmaboda!

RSS 2.0