kom ihåg mig då.

Häromdagen skrev jag att jag ska börja l-e-v-a detta år. Det kan låta som en simpel, fånig grej men jag har mycket att lära. Främst om mig själv. Jag måste ta små steg, ett i taget, för att inte falla ner ännu längre och hårdare.

Denna vecka har varit en av de sämsta på länge, för många tankar, för lite tid. Ensamhet och grubbleri.

Känner smärta på ett sätt som inte går att sätta ord på.

Jag vill bara få ett slut på det här, få känna mig hel. Rentav få känna mig som en människa, levande och fri.